Historisk nedmontering av den personliga assistansen.
Antalet personer med statlig assistansersättning har minskat med 18 procent sedan 2015. Samtidigt har Sveriges befolkning vuxit med mer än en halv miljon invånare. Med dem inräknat har andelen personer i befolkningen som beviljats assistans minskat med närmare 25 procent. Och det kan inte betraktas som något annat än en historisk nedmontering av den personliga assistansen – med katastrofala följder för tusentals människor som förlorat sitt livsviktiga stöd i vardagen.
Men också de drygt 13 000 personer som fortfarande beviljas personlig assistans känner av nedmonteringen. Sedan 2013 har nämligen regeringen slutat att kompensera för assistenternas löneökningar när de bestämmer nivån på den statliga ersättningen. Medan lönerna i Sverige har stigit med 34 procent sedan 2013, har assistansersättningen under samma period bara räknats upp med drygt 20 procent till dagens nivå 332 kronor och 60 öre per utförd assistanstimme.
Idag går mer än 90 procent av assistansersättningen till assistenternas löner. Trots att den även ska räcka till arbetsledning, omkostnader, utbildning och nödvändig administration. För dessa kostnader finns nästan inga marginaler kvar längre. Och det får förödande konsekvenser, både för assistentyrket och de assistansberättigade. Möjligheten att ge och få personlig assistans av god kvalitet är allvarligt hotad.
Rätt och rimligt
Den personliga assistansen fyller 30 år och har varit en framgångssaga ända sedan starten. Dessförinnan var den som drabbades av en omfattande funktionsnedsättning utlämnad till andras goda vilja. Många blev vårdobjekt, utan makt över sitt eget liv.
Med den personliga assistansen har vi kunnat leva ett självbestämt liv. Det leder självklart till ökad livskvalitet, men också minskade vårdbehov och ökad medellivslängd i gruppen assistansberättigade. Allt effekter av en reform, som sedan starten har visat sig vara kostnadseffektiv, samtidigt som den ger individen rätt att själv utforma sitt stöd.
Men även om den personliga assistansen är kostnadseffektiv finns det gränser. Idag ligger statens ersättning för personlig assistans långt under löneutvecklingen och kostnadsökningen i samhället. Varje år måste vi slåss för att få en rimlig uppräkning av den statliga assistansersättningen – det måste få ett slut. Det är orimligt att ersättningen för personlig assistans inte följer kostnadsutvecklingen.
Regeringen, det är dags att utreda en långsiktig hållbar ekonomi även för oss – en indexreglering av assistansersättningen. Det krävs för att uppnå den kvalitet och kontinuitet i assistansen som är lagfäst i LSS – det är ett rimligt krav.