Att arbeta som personlig assistent är livsviktigt, ansvarsfullt och krävande. Det ställer stora krav på yrkesskicklighet, integritet och lyhördhet. Vi behöver kontinuerlig fortbildning, arbetsledning – och löner som stiger i takt med övriga samhället. Annars blir personlig assistent ett yrke som färre söker sig till och som färre väljer att stanna kvar i. Och utan kvalificerade assistenter kommer vi inte kunna erbjuda assistans av god kvalitet. För att öka attraktiviteten i vårt yrke, både när det gäller lön, utvecklingsmöjligheter och övriga arbetsvillkor. Krävs det att assistansersättningen indexregleras.

Vi är drygt 13 000 personer i Sverige med så omfattande funktionsnedsättning att vi har rätt till statlig assistansersättning. Den är nödvändig för att våra liv ska fungera. Men att ständigt ha en annan människa precis intill är inte alltid lätt. Det blir en väldigt speciell relation, som ställer stora krav på både assistenter och oss som assistansberättigade. En fungerande assistans måste utvecklas i samspel och samförstånd, och det tar tid. Därför är kontinuitet avgörande. Att kunna erbjuda våra assistenter rimliga villkor är en förutsättning för varaktiga anställningar – och personlig assistans av god kvalitet.

De flesta som beviljas personlig assistans anlitar en assistansanordnare för att planera och leda arbetet. Den enda intäkt anordnaren har är den assistansersättning som staten betalar per utförd assistanstimme. Eftersom ersättningen inte på många år har motsvarat löne- och kostnadsökningen, går idag mer än 90 procent till att betala assistentens lön. För resten – arbetsledning, administration, kompetensutveckling och kvalitetsarbete – finns inget kvar längre! Därför behöver vi indexreglera assistansersättningen, så att den följer löne- och kostnadsutvecklingen i samhället. Bara då kan vi driva en långsiktigt stabil verksamhet, rekrytera kvalificerade assistenter och erbjuda en personlig assistans av god kvalitet.